publicerad: 2015
förbön
för|bön
[fö`r‑]
substantiv
~en ~er • till bön 2; förbön för ngn bön till förmån för ngn
Singular | |
---|---|
en förbön | obestämd form |
en förböns | obestämd form genitiv |
förbönen | bestämd form |
förbönens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förböner | obestämd form |
förböners | obestämd form genitiv |
förbönerna | bestämd form |
förbönernas | bestämd form genitiv |