publicerad: 2015
förfölja
för·följa
verb
förföljde förföljt • följa efter ngn; vanl. i syfte att skada
Finita former | |
---|---|
förföljer | presens aktiv |
förföljs (förföljes) | presens passiv |
förföljde | preteritum aktiv |
förföljdes | preteritum passiv |
förfölj | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förfölja | infinitiv aktiv |
att förföljas | infinitiv passiv |
har/hade förföljt | supinum aktiv |
har/hade förföljts | supinum passiv |
Presens particip | |
förföljande | |
Perfekt particip | |
en förföljd + substantiv | |
ett förföljt + substantiv | |
den/det/de förföljda + substantiv | |
den förföljde + maskulint substantiv |