publicerad: 2015
förförare
för·för·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förförarna • till förföra 1
| Singular | |
|---|---|
| en förförare | obestämd form |
| en förförares | obestämd form genitiv |
| förföraren | bestämd form |
| förförarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förförare | obestämd form |
| förförares | obestämd form genitiv |
| förförarna | bestämd form |
| förförarnas | bestämd form genitiv |


