publicerad: 2015
förförelse
för·för·else
substantiv
~n ~r • särsk. till förföra 1
Singular | |
---|---|
en förförelse | obestämd form |
en förförelses | obestämd form genitiv |
förförelsen | bestämd form |
förförelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förförelser | obestämd form |
förförelsers | obestämd form genitiv |
förförelserna | bestämd form |
förförelsernas | bestämd form genitiv |