publicerad: 2015
förklä
för·klä
[‑klä´]
el. åld. för·kläda
[‑klä´da]
verb
förklär el. åld. förkläder, förklädde, förklätt, förklädd n. förklätt • klä ut: en förklädd spion
| Finita former | |
|---|---|
| förklär (förkläder) | presens aktiv |
| förkläs (förklädes, förkläds) | presens passiv |
| förklädde | preteritum aktiv |
| förkläddes | preteritum passiv |
| förklä (förkläd) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förklä (förkläda) | infinitiv aktiv |
| att förkläs (förklädas) | infinitiv passiv |
| har/hade förklätt | supinum aktiv |
| har/hade förklätts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förklädande | |
| Perfekt particip | |
| en förklädd + substantiv | |
| ett förklätt + substantiv | |
| den/det/de förklädda + substantiv | |
| den förklädde + maskulint substantiv | |


