publicerad: 2015
förklistring
1för|klistr·ing
[fö`r‑]
substantiv
~en ~ar • till 1förklistra
Singular | |
---|---|
en förklistring | obestämd form |
en förklistrings | obestämd form genitiv |
förklistringen | bestämd form |
förklistringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förklistringar | obestämd form |
förklistringars | obestämd form genitiv |
förklistringarna | bestämd form |
förklistringarnas | bestämd form genitiv |
2för·klistr·ing
[‑klis´t‑]
substantiv
~en • till 2förklistra
Singular | |
---|---|
en förklistring | obestämd form |
en förklistrings | obestämd form genitiv |
förklistringen | bestämd form |
förklistringens | bestämd form genitiv |