publicerad: 2015
förkovra
för·kovra
[‑kå´vra]
verb
~de ~t • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
förkovrar | presens aktiv |
förkovras | presens passiv |
förkovrade | preteritum aktiv |
förkovrades | preteritum passiv |
förkovra | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förkovra | infinitiv aktiv |
att förkovras | infinitiv passiv |
har/hade förkovrat | supinum aktiv |
har/hade förkovrats | supinum passiv |
Presens particip | |
förkovrande | |
Perfekt particip | |
en förkovrad + substantiv | |
ett förkovrat + substantiv | |
den/det/de förkovrade + substantiv |
förkovra sig
• göra framstegOrdform(er) förkovra sig