publicerad: 2015
förkänning
för|känn·ing
[fö`r‑]
substantiv
~en ~ar • mest i pl.; ha förkänningar av ett migränanfall
Singular | |
---|---|
en förkänning | obestämd form |
en förkännings | obestämd form genitiv |
förkänningen | bestämd form |
förkänningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förkänningar | obestämd form |
förkänningars | obestämd form genitiv |
förkänningarna | bestämd form |
förkänningarnas | bestämd form genitiv |