publicerad: 2015
förköpa
1för|köpa
[fö`r‑]
verb
‑köpte ‑köpt • köpa i förköp
Finita former | |
---|---|
förköper | presens aktiv |
förköps (förköpes) | presens passiv |
förköpte | preteritum aktiv |
förköptes | preteritum passiv |
förköp | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förköpa | infinitiv aktiv |
att förköpas | infinitiv passiv |
har/hade förköpt | supinum aktiv |
har/hade förköpts | supinum passiv |
Presens particip | |
förköpande | |
Perfekt particip | |
en förköpt + substantiv | |
ett förköpt + substantiv | |
den/det/de förköpta + substantiv |
2för·köpa
[‑çö´pa]
verb
förköpte förköpt • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
förköper | presens aktiv |
förköpte | preteritum aktiv |
förköp | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förköpa | infinitiv aktiv |
har/hade förköpt | supinum aktiv |
Presens particip | |
förköpande |
förköpa sig
• göra förlustbringande köpOrdform(er) förköpa sig