publicerad: 2015
förlyfta
för·lyfta
verb
förlyfte, förlyft, pres. förlyfter • tills. med sig:
Finita former | |
---|---|
förlyfter | presens aktiv |
förlyfte | preteritum aktiv |
förlyft | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förlyfta | infinitiv aktiv |
har/hade förlyft | supinum aktiv |
Presens particip | |
förlyftande |
förlyfta sig
• skada sig genom att lyftaOrdform(er) förlyfta sig