publicerad: 2015
förmena
1för·mena
verb
~de ~t • neka, förvägra
| Finita former | |
|---|---|
| förmenar | presens aktiv |
| förmenas | presens passiv |
| förmenade | preteritum aktiv |
| förmenades | preteritum passiv |
| förmena | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förmena | infinitiv aktiv |
| att förmenas | infinitiv passiv |
| har/hade förmenat | supinum aktiv |
| har/hade förmenats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förmenande | |
| Perfekt particip | |
| en förmenad + substantiv | |
| ett förmenat + substantiv | |
| den/det/de förmenade + substantiv | |
2för·mena
verb
~de el. förmente, ~t el. förment • ⟨åld.⟩ anse
| Finita former | |
|---|---|
| förmenar | presens aktiv |
| förmenas | presens passiv |
| förmenade (förmente) | preteritum aktiv |
| förmenades (förmentes) | preteritum passiv |
| förmena | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förmena | infinitiv aktiv |
| att förmenas | infinitiv passiv |
| har/hade förmenat (förment) | supinum aktiv |
| har/hade förmenats (förments) | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förmenande | |
| Perfekt particip | |
| en förmenad + substantiv | |
| ett förmenat + substantiv | |
| den/det/de förmenade + substantiv | |


