publicerad: 2015
förmena
1för·mena
verb
~de ~t • neka, förvägra
Finita former | |
---|---|
förmenar | presens aktiv |
förmenas | presens passiv |
förmenade | preteritum aktiv |
förmenades | preteritum passiv |
förmena | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förmena | infinitiv aktiv |
att förmenas | infinitiv passiv |
har/hade förmenat | supinum aktiv |
har/hade förmenats | supinum passiv |
Presens particip | |
förmenande | |
Perfekt particip | |
en förmenad + substantiv | |
ett förmenat + substantiv | |
den/det/de förmenade + substantiv |
2för·mena
verb
~de el. förmente, ~t el. förment • ⟨åld.⟩ anse
Finita former | |
---|---|
förmenar | presens aktiv |
förmenas | presens passiv |
förmenade (förmente) | preteritum aktiv |
förmenades (förmentes) | preteritum passiv |
förmena | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förmena | infinitiv aktiv |
att förmenas | infinitiv passiv |
har/hade förmenat (förment) | supinum aktiv |
har/hade förmenats (förments) | supinum passiv |
Presens particip | |
förmenande | |
Perfekt particip | |
en förmenad + substantiv | |
ett förmenat + substantiv | |
den/det/de förmenade + substantiv |