publicerad: 2015
förmäla
1för·mäla
verb
förmälde el. förmälte, förmält • ⟨åld.⟩ omtala, berätta
| Finita former | |
|---|---|
| förmäler | presens aktiv |
| förmäls (förmäles) | presens passiv |
| förmälde (förmälte) | preteritum aktiv |
| förmäldes (förmältes) | preteritum passiv |
| förmäl | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förmäla | infinitiv aktiv |
| att förmälas | infinitiv passiv |
| har/hade förmält | supinum aktiv |
| har/hade förmälts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förmälande | |
| Perfekt particip | |
| en förmäld + substantiv | |
| ett förmält + substantiv | |
| den/det/de förmälda + substantiv | |
| den förmälde + maskulint substantiv | |
2för·mäla
verb
förmälde förmält • ⟨åld.⟩ gifta; förena
| Finita former | |
|---|---|
| förmäler | presens aktiv |
| förmäls (förmäles) | presens passiv |
| förmälde | preteritum aktiv |
| förmäldes | preteritum passiv |
| förmäl | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förmäla | infinitiv aktiv |
| att förmälas | infinitiv passiv |
| har/hade förmält | supinum aktiv |
| har/hade förmälts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förmälande | |
| Perfekt particip | |
| en förmäld + substantiv | |
| ett förmält + substantiv | |
| den/det/de förmälda + substantiv | |
| den förmälde + maskulint substantiv | |
förmäla sig
• ⟨åld.⟩ gifta sigOrdform(er) förmäla sig


