publicerad: 2015
förrädare
för·räd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förrädarna • till förråda
| Singular | |
|---|---|
| en förrädare | obestämd form |
| en förrädares | obestämd form genitiv |
| förrädaren | bestämd form |
| förrädarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förrädare | obestämd form |
| förrädares | obestämd form genitiv |
| förrädarna | bestämd form |
| förrädarnas | bestämd form genitiv |


