publicerad: 2015
förrädare
för·räd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förrädarna • till förråda
Singular | |
---|---|
en förrädare | obestämd form |
en förrädares | obestämd form genitiv |
förrädaren | bestämd form |
förrädarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förrädare | obestämd form |
förrädares | obestämd form genitiv |
förrädarna | bestämd form |
förrädarnas | bestämd form genitiv |