publicerad: 2015
förse
för·se
verb
försåg hellre än försedde, försett, försedd n. försett, pres. förser • tillgodose, utrusta
Finita former | |
---|---|
förser | presens aktiv |
förses | presens passiv |
försåg (försedde) | preteritum aktiv |
försågs (förseddes) | preteritum passiv |
förse | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förse | infinitiv aktiv |
att förses | infinitiv passiv |
har/hade försett | supinum aktiv |
har/hade försetts | supinum passiv |
Presens particip | |
förseende | |
Perfekt particip | |
en försedd + substantiv | |
ett försett + substantiv | |
den/det/de försedda + substantiv | |
den försedde + maskulint substantiv |
förse sig
• utrusta sigOrdform(er) förse sig