publicerad: 2015
förskingrare
för·skingr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förskingrarna förskingra
Singular | |
---|---|
en förskingrare | obestämd form |
en förskingrares | obestämd form genitiv |
förskingraren | bestämd form |
förskingrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förskingrare | obestämd form |
förskingrares | obestämd form genitiv |
förskingrarna | bestämd form |
förskingrarnas | bestämd form genitiv |