publicerad: 2015
försonare
för·son·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. försonarna försona
| Singular | |
|---|---|
| en försonare | obestämd form |
| en försonares | obestämd form genitiv |
| försonaren | bestämd form |
| försonarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| försonare | obestämd form |
| försonares | obestämd form genitiv |
| försonarna | bestämd form |
| försonarnas | bestämd form genitiv |


