publicerad: 2015
försoningsgest
för·son·ings|gest
substantiv
~en ~er • till gest 2 försoning
| Singular | |
|---|---|
| en försoningsgest | obestämd form |
| en försoningsgests | obestämd form genitiv |
| försoningsgesten | bestämd form |
| försoningsgestens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| försoningsgester | obestämd form |
| försoningsgesters | obestämd form genitiv |
| försoningsgesterna | bestämd form |
| försoningsgesternas | bestämd form genitiv |


