publicerad: 2015
försoningsgest
för·son·ings|gest
substantiv
~en ~er • till gest 2 försoning
Singular | |
---|---|
en försoningsgest | obestämd form |
en försoningsgests | obestämd form genitiv |
försoningsgesten | bestämd form |
försoningsgestens | bestämd form genitiv |
Plural | |
försoningsgester | obestämd form |
försoningsgesters | obestämd form genitiv |
försoningsgesterna | bestämd form |
försoningsgesternas | bestämd form genitiv |