publicerad: 2015
försova
för·sova
verb
försov, försovit, pres. försover • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| försover | presens aktiv |
| försov | preteritum aktiv |
| försov | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att försova | infinitiv aktiv |
| har/hade försovit | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| försovande | |
försova sig
• sova för länge och kanske missa ett avtalat möteOrdform(er) försova sig


