publicerad: 2015
förstelärare
förste|lär·are
el. första|lär·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑lärarna • person med en högre lärartjänst i skolan
| Singular | |
|---|---|
| en förstelärare (en förstalärare) | obestämd form |
| en förstelärares (en förstalärares) | obestämd form genitiv |
| försteläraren (förstaläraren) | bestämd form |
| förstelärarens (förstalärarens) | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förstelärare (förstalärare) | obestämd form |
| förstelärares (förstalärares) | obestämd form genitiv |
| förstelärarna (förstalärarna) | bestämd form |
| förstelärarnas (förstalärarnas) | bestämd form genitiv |


