publicerad: 2015
förstling
först·ling
substantiv
~en ~ar • den el. det som kommer först
Singular | |
---|---|
en förstling | obestämd form |
en förstlings | obestämd form genitiv |
förstlingen | bestämd form |
förstlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förstlingar | obestämd form |
förstlingars | obestämd form genitiv |
förstlingarna | bestämd form |
förstlingarnas | bestämd form genitiv |