publicerad: 2015
förstumma
för·stumma
verb
~de ~t • göra stum: hon var förstummad av sorg
| Finita former | |
|---|---|
| förstummar | presens aktiv |
| förstummas | presens passiv |
| förstummade | preteritum aktiv |
| förstummades | preteritum passiv |
| förstumma | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förstumma | infinitiv aktiv |
| att förstummas | infinitiv passiv |
| har/hade förstummat | supinum aktiv |
| har/hade förstummats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förstummande | |
| Perfekt particip | |
| en förstummad + substantiv | |
| ett förstummat + substantiv | |
| den/det/de förstummade + substantiv | |


