publicerad: 2015
förtal
för·tal
substantiv
~et; pl. ~ • illasinnat tal om ngn bakom hans/hennes rygg
Singular | |
---|---|
ett förtal | obestämd form |
ett förtals | obestämd form genitiv |
förtalet | bestämd form |
förtalets | bestämd form genitiv |
Plural | |
förtal | obestämd form |
förtals | obestämd form genitiv |
förtalen | bestämd form |
förtalens | bestämd form genitiv |