publicerad: 2015
förtalare
för·tal·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förtalarna förtala
| Singular | |
|---|---|
| en förtalare | obestämd form |
| en förtalares | obestämd form genitiv |
| förtalaren | bestämd form |
| förtalarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förtalare | obestämd form |
| förtalares | obestämd form genitiv |
| förtalarna | bestämd form |
| förtalarnas | bestämd form genitiv |


