publicerad: 2015
förtolka
för·tolka
verb
~de ~t • ⟨ngt åld.⟩ vantolka
| Finita former | |
|---|---|
| förtolkar | presens aktiv |
| förtolkas | presens passiv |
| förtolkade | preteritum aktiv |
| förtolkades | preteritum passiv |
| förtolka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förtolka | infinitiv aktiv |
| att förtolkas | infinitiv passiv |
| har/hade förtolkat | supinum aktiv |
| har/hade förtolkats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förtolkande | |
| Perfekt particip | |
| en förtolkad + substantiv | |
| ett förtolkat + substantiv | |
| den/det/de förtolkade + substantiv | |


