publicerad: 2015
förtona
för·tona
verb
~de ~t • försvinna ur syn- el. hörhåll, tona bort
Finita former | |
---|---|
förtonar | presens aktiv |
förtonas | presens passiv |
förtonade | preteritum aktiv |
förtonades | preteritum passiv |
förtona | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förtona | infinitiv aktiv |
att förtonas | infinitiv passiv |
har/hade förtonat | supinum aktiv |
har/hade förtonats | supinum passiv |
Presens particip | |
förtonande | |
Perfekt particip | |
en förtonad + substantiv | |
ett förtonat + substantiv | |
den/det/de förtonade + substantiv |