publicerad: 2015
förtränga
för·tränga
verb
förträngde förträngt • ⟨särsk. psykol.⟩ tränga undan ur minnet: han hade förträngt sina svåra barndomsupplevelser
Finita former | |
---|---|
förtränger | presens aktiv |
förträngs (förtränges) | presens passiv |
förträngde | preteritum aktiv |
förträngdes | preteritum passiv |
förträng | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förtränga | infinitiv aktiv |
att förträngas | infinitiv passiv |
har/hade förträngt | supinum aktiv |
har/hade förträngts | supinum passiv |
Presens particip | |
förträngande | |
Perfekt particip | |
en förträngd + substantiv | |
ett förträngt + substantiv | |
den/det/de förträngda + substantiv |