publicerad: 2015
förvåna
för·våna
verb
~de ~t • förundra, överraska
| Finita former | |
|---|---|
| förvånar | presens aktiv |
| förvånas | presens passiv |
| förvånade | preteritum aktiv |
| förvånades | preteritum passiv |
| förvåna | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förvåna | infinitiv aktiv |
| att förvånas | infinitiv passiv |
| har/hade förvånat | supinum aktiv |
| har/hade förvånats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förvånande | |
| Perfekt particip | |
| en förvånad + substantiv | |
| ett förvånat + substantiv | |
| den/det/de förvånade + substantiv | |
förvåna sig
• bli förvånadOrdform(er) förvåna sig


