publicerad: 2015
geminata
gem·in·ata
[‑a`ta]
substantiv
~n geminator • ⟨språkv.⟩ fördubblad konsonant
| Singular | |
|---|---|
| en geminata | obestämd form |
| en geminatas | obestämd form genitiv |
| geminatan | bestämd form |
| geminatans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| geminator | obestämd form |
| geminators | obestämd form genitiv |
| geminatorna | bestämd form |
| geminatornas | bestämd form genitiv |


