publicerad: 2015
generalitet
1gen·er·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~et • generalspersoner i armén i äldre tid
Singular | |
---|---|
ett generalitet | obestämd form |
ett generalitets | obestämd form genitiv |
generalitetet | bestämd form |
generalitetets | bestämd form genitiv |
2gen·er·al·itet
[∫eneralite´t]
substantiv
~en ~er • till generell
Singular | |
---|---|
en generalitet | obestämd form |
en generalitets | obestämd form genitiv |
generaliteten | bestämd form |
generalitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
generaliteter | obestämd form |
generaliteters | obestämd form genitiv |
generaliteterna | bestämd form |
generaliteternas | bestämd form genitiv |