publicerad: 2015
granplantering
gran|plant·er·ing
substantiv
~en ~ar 1gran plantering
| Singular | |
|---|---|
| en granplantering | obestämd form |
| en granplanterings | obestämd form genitiv |
| granplanteringen | bestämd form |
| granplanteringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| granplanteringar | obestämd form |
| granplanteringars | obestämd form genitiv |
| granplanteringarna | bestämd form |
| granplanteringarnas | bestämd form genitiv |


