publicerad: 2015
granskare
gransk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. granskarna granska
| Singular | |
|---|---|
| en granskare | obestämd form |
| en granskares | obestämd form genitiv |
| granskaren | bestämd form |
| granskarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| granskare | obestämd form |
| granskares | obestämd form genitiv |
| granskarna | bestämd form |
| granskarnas | bestämd form genitiv |


