publicerad: 2015
granskare
gransk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. granskarna granska
Singular | |
---|---|
en granskare | obestämd form |
en granskares | obestämd form genitiv |
granskaren | bestämd form |
granskarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
granskare | obestämd form |
granskares | obestämd form genitiv |
granskarna | bestämd form |
granskarnas | bestämd form genitiv |