publicerad: 2015
grundare
grund·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. grundarna • föreningens grundare
| Singular | |
|---|---|
| en grundare | obestämd form |
| en grundares | obestämd form genitiv |
| grundaren | bestämd form |
| grundarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| grundare | obestämd form |
| grundares | obestämd form genitiv |
| grundarna | bestämd form |
| grundarnas | bestämd form genitiv |


