grundagrunda
verb
~de ~t • grundmåla; grundlägga; göra grundare; lägga till grund för ngt; stödja ngt på| Finita former |
|---|
| grundar | presens aktiv |
| grundas | presens passiv |
| grundade | preteritum aktiv |
| grundades | preteritum passiv |
| grunda | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att grunda | infinitiv aktiv |
| att grundas | infinitiv passiv |
| har/hade grundat | supinum aktiv |
| har/hade grundats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| grundande |
| Perfekt particip |
|---|
| en grundad + substantiv |
| ett grundat + substantiv |
| den/det/de grundade + substantiv |
grunda igen
• grunda upp| Infinita former |
|---|
| att grunda igen | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| igengrundande |
| Perfekt particip |
|---|
| en igengrundad + substantiv |
| ett igengrundat + substantiv |
| den/det/de igengrundade + substantiv |
grunda sig
• ha som utgångspunkt; motiveras| Ordform(er) |
|---|
| grunda sig | |
grunda upp
• bli grundare; slamma igen; göra grundare| Infinita former |
|---|
| att grunda upp | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| uppgrundande |
| Perfekt particip |
|---|
| en uppgrundad + substantiv |
| ett uppgrundat + substantiv |
| den/det/de uppgrundade + substantiv |
