publicerad: 2015
grundlagsbrott
grund·lags|brott
substantiv
~et; pl. ~ 1grundlag brott 1
Singular | |
---|---|
ett grundlagsbrott | obestämd form |
ett grundlagsbrotts | obestämd form genitiv |
grundlagsbrottet | bestämd form |
grundlagsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
grundlagsbrott | obestämd form |
grundlagsbrotts | obestämd form genitiv |
grundlagsbrotten | bestämd form |
grundlagsbrottens | bestämd form genitiv |