publicerad: 2015
grundlag
1grund|lag
substantiv
~en ~ar • lag som gäller en stats författning, konstitution – Alla sammansättn. med grundlags- hör till 1grundlag.
Singular | |
---|---|
en grundlag | obestämd form |
en grundlags | obestämd form genitiv |
grundlagen | bestämd form |
grundlagens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grundlagar | obestämd form |
grundlagars | obestämd form genitiv |
grundlagarna | bestämd form |
grundlagarnas | bestämd form genitiv |
2grund|lag
substantiv
~et; pl. ~ • grundval
Singular | |
---|---|
ett grundlag | obestämd form |
ett grundlags | obestämd form genitiv |
grundlaget | bestämd form |
grundlagets | bestämd form genitiv |
Plural | |
grundlag | obestämd form |
grundlags | obestämd form genitiv |
grundlagen | bestämd form |
grundlagens | bestämd form genitiv |