publicerad: 2015
grundpelare
grund|pel·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑pelarna • ofta bildl.; till 2grund 1
Singular | |
---|---|
en grundpelare | obestämd form |
en grundpelares | obestämd form genitiv |
grundpelaren | bestämd form |
grundpelarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grundpelare | obestämd form |
grundpelares | obestämd form genitiv |
grundpelarna | bestämd form |
grundpelarnas | bestämd form genitiv |