publicerad: 2015
grundvalla
1grund|valla
substantiv
~n ‑vallor • till 2grund 1 1valla
Singular | |
---|---|
en grundvalla | obestämd form |
en grundvallas | obestämd form genitiv |
grundvallan | bestämd form |
grundvallans | bestämd form genitiv |
Plural | |
grundvallor | obestämd form |
grundvallors | obestämd form genitiv |
grundvallorna | bestämd form |
grundvallornas | bestämd form genitiv |
2grund|valla
verb
~de ~t • till 2grund 1 och 2valla 3
Finita former | |
---|---|
grundvallar | presens aktiv |
grundvallas | presens passiv |
grundvallade | preteritum aktiv |
grundvallades | preteritum passiv |
grundvalla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att grundvalla | infinitiv aktiv |
att grundvallas | infinitiv passiv |
har/hade grundvallat | supinum aktiv |
har/hade grundvallats | supinum passiv |
Presens particip | |
grundvallande | |
Perfekt particip | |
en grundvallad + substantiv | |
ett grundvallat + substantiv | |
den/det/de grundvallade + substantiv |