publicerad: 2015
gruppbefäl
grupp|be·fäl
substantiv
~et; pl. ~ • korpral el. sergeant; till befäl 2
Singular | |
---|---|
ett gruppbefäl | obestämd form |
ett gruppbefäls | obestämd form genitiv |
gruppbefälet | bestämd form |
gruppbefälets | bestämd form genitiv |
Plural | |
gruppbefäl | obestämd form |
gruppbefäls | obestämd form genitiv |
gruppbefälen | bestämd form |
gruppbefälens | bestämd form genitiv |