publicerad: 2015
gruppsegrare
grupp|segr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑segrarna grupp segrare
Singular | |
---|---|
en gruppsegrare | obestämd form |
en gruppsegrares | obestämd form genitiv |
gruppsegraren | bestämd form |
gruppsegrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gruppsegrare | obestämd form |
gruppsegrares | obestämd form genitiv |
gruppsegrarna | bestämd form |
gruppsegrarnas | bestämd form genitiv |