publicerad: 2015
gränsfall
gräns|fall
substantiv
~et; pl. ~ • till fall 2 gräns
Singular | |
---|---|
ett gränsfall | obestämd form |
ett gränsfalls | obestämd form genitiv |
gränsfallet | bestämd form |
gränsfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
gränsfall | obestämd form |
gränsfalls | obestämd form genitiv |
gränsfallen | bestämd form |
gränsfallens | bestämd form genitiv |