publicerad: 2015
gränsgångare
gräns|gång·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑gångarna • person som bor och betalar skatt i ett visst land men arbetar i ett grannland
Singular | |
---|---|
en gränsgångare | obestämd form |
en gränsgångares | obestämd form genitiv |
gränsgångaren | bestämd form |
gränsgångarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gränsgångare | obestämd form |
gränsgångares | obestämd form genitiv |
gränsgångarna | bestämd form |
gränsgångarnas | bestämd form genitiv |