publicerad: 2015
gränsgångare
gräns|gång·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑gångarna • person som bor och betalar skatt i ett visst land men arbetar i ett grannland
| Singular | |
|---|---|
| en gränsgångare | obestämd form |
| en gränsgångares | obestämd form genitiv |
| gränsgångaren | bestämd form |
| gränsgångarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| gränsgångare | obestämd form |
| gränsgångares | obestämd form genitiv |
| gränsgångarna | bestämd form |
| gränsgångarnas | bestämd form genitiv |


