publicerad: 2015
gullighet
gull·ig·het
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ gullig
Singular | |
---|---|
en gullighet | obestämd form |
en gullighets | obestämd form genitiv |
gulligheten | bestämd form |
gullighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gulligheter | obestämd form |
gulligheters | obestämd form genitiv |
gulligheterna | bestämd form |
gulligheternas | bestämd form genitiv |