publicerad: 2015
gunga
1gunga
verb
~de ~t • mjukt svänga från den ena sidan till den andra
Finita former | |
---|---|
gungar | presens aktiv |
gungas | presens passiv |
gungade | preteritum aktiv |
gungades | preteritum passiv |
gunga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att gunga | infinitiv aktiv |
att gungas | infinitiv passiv |
har/hade gungat | supinum aktiv |
har/hade gungats | supinum passiv |
Presens particip | |
gungande | |
Perfekt particip | |
en gungad + substantiv | |
ett gungat + substantiv | |
den/det/de gungade + substantiv |
2gunga
substantiv
~n gungor • anordning för gungning särsk. för barn
Singular | |
---|---|
en gunga | obestämd form |
en gungas | obestämd form genitiv |
gungan | bestämd form |
gungans | bestämd form genitiv |
Plural | |
gungor | obestämd form |
gungors | obestämd form genitiv |
gungorna | bestämd form |
gungornas | bestämd form genitiv |