publicerad: 2015
ha
2ha
verb
hade, haft, havd haft havda, pres. har, imper. ha 1 besitta, äga; många abstrakta bet.: ha bil; ha tre barn2 som perfektbildande hjälpverb: har Erik kommit ännu?
Finita former | |
---|---|
har | presens aktiv |
has | presens passiv |
hade | preteritum aktiv |
hades | preteritum passiv |
ha | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ha | infinitiv aktiv |
att has | infinitiv passiv |
har/hade haft | supinum aktiv |
har/hade hafts | supinum passiv |
Presens particip | |
havande | |
Perfekt particip | |
en havd + substantiv | |
ett haft + substantiv | |
den/det/de havda + substantiv |
ha för sig
1 syssla med: har du något för dig i kväll?2 felaktigt troInfinita former att ha för sig infinitiv aktiv
ha sig
• bete sig på visst (ofta konstigt) sätt: han grimaserade och hade sigOrdform(er) ha sig