habiliterahab·il·it·era
verb
~de ~t • tills. med sig:| Finita former |
|---|
| habiliterar | presens aktiv |
| habiliteras | presens passiv |
| habiliterade | preteritum aktiv |
| habiliterades | preteritum passiv |
| habilitera | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att habilitera | infinitiv aktiv |
| att habiliteras | infinitiv passiv |
| har/hade habiliterat | supinum aktiv |
| har/hade habiliterats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| habiliterande |
| Perfekt particip |
|---|
| en habiliterad + substantiv |
| ett habiliterat + substantiv |
| den/det/de habiliterade + substantiv |
habilitera sig
• stärka sin vetenskapliga kompetens| Ordform(er) |
|---|
| habilitera sig | |
