publicerad: 2015
halsmandel
hals|mandel
substantiv
~n ‑mandlar • mest i pl.; till mandel 2 hals 1
Singular | |
---|---|
en halsmandel | obestämd form |
en halsmandels | obestämd form genitiv |
halsmandeln | bestämd form |
halsmandelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
halsmandlar | obestämd form |
halsmandlars | obestämd form genitiv |
halsmandlarna | bestämd form |
halsmandlarnas | bestämd form genitiv |