publicerad: 2015
hammel
hammel
[ham´el]
substantiv
~n hamlar • kastrerad bagge
Singular | |
---|---|
en hammel | obestämd form |
en hammels | obestämd form genitiv |
hammeln | bestämd form |
hammelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
hamlar | obestämd form |
hamlars | obestämd form genitiv |
hamlarna | bestämd form |
hamlarnas | bestämd form genitiv |