publicerad: 2015
hantel
hantel
substantiv
~n hantlar • handredskap för styrketräning
Singular | |
---|---|
en hantel | obestämd form |
en hantels | obestämd form genitiv |
hanteln | bestämd form |
hantelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
hantlar | obestämd form |
hantlars | obestämd form genitiv |
hantlarna | bestämd form |
hantlarnas | bestämd form genitiv |