publicerad: 2015
hantlangare
hant|lang·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑langarna • underordnad medhjälpare som passar upp, biträde; villigt redskap: diktatorns hantlangare
| Singular | |
|---|---|
| en hantlangare | obestämd form |
| en hantlangares | obestämd form genitiv |
| hantlangaren | bestämd form |
| hantlangarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| hantlangare | obestämd form |
| hantlangares | obestämd form genitiv |
| hantlangarna | bestämd form |
| hantlangarnas | bestämd form genitiv |


